Att sätta ord på känslorna gör dem lättare att leva med

Bland FN:s 17 Globala mål i Agenda 2030 handlar delmål 3 om god hälsa och välbefinnande. Fysiskt och psykiskt.

Det är oftast lättare att arbeta förebyggande med fysisk ohälsa än med psykisk. Det är så mycket enklare att prata om och söka hjälp för kroppens krämpor än för själens plågor. Men psykisk ohälsa kan vara väl så svårt som fysisk och i värsta fall ha dödlig utgång, när en drabbad helt enkelt inte orkar mer utan väljer att avsluta sitt liv.

Dessa insikter ledde till att läkaren och KBT-terapeuten Ludmilla Rosengren, journalisten Alfred Skogbergoch entreprenören Johan Sjöholm grundade föreningen Suicide Rescue år 2013 för att uppmärksamma självmord som ett samhällsproblem. Året därpå bytte organisationen namn till Suicide Zero.

Syftet med verksamheten är att lyfta frågan och sprida kunskap till allmänhet, politiker, journalister och organisationer om brister i samhället och åtgärder som kan fungera preventivt mot självmord.

Det handlar om ett stort problem, större än man skulle vilja tro. Varje år begår cirka 1 500 personer självmord. Kvar blir föräldrar, syskon, barn, kollegor och vänner med sin sorg.

En ljusglimt är att det totala antalet självmord sjunker idag. Men det gäller dessvärre inte för barn och unga. Varje år försöker 5000 unga ta sina liv. Tre dör varje vecka.

”Självmorden har legat på en katastrofalt hög nivå bland barn och unga”, säger Anna Matziger, som är projektledare på organisationen Suicide Zero.

Anna Matzinger Suicide Zero

Detta har lett till att man lägger en del av sina ansträngningar specifikt på att vända den utvecklingen.

En sådan satsningen är boken ”Livsviktiga snack”, som kom första gången 2020.

Ett handfast stöd för att tala om känslor

Initiativet till ”Livsviktiga snack” togs av Stina Thimrén, vars brorsdotter tagit sitt liv i tonåren. Senare fick Stina Thimrén ”Tonårsparlören” i brevlådan, IQ:s skrift till föräldrar med tonårsbarn om hur man ska tala med dem om alkohol. Det väckte idén om att göra en liknande bok, fast om hur man talar med sina barn om känslor. För forskningen vet att barn som kan uttrycka hur de känner också mår bättre. Det är en viktig skyddsfaktor mot många problem.

Livsviktiga snack

Så man började skissa på en bok som skulle uppmuntra till samtal om känslor och mående. Målgruppen var föräldrar till barn mellan 9 och 12 år. En ålder då hjärnan är i stark utveckling och barnen börjar fundera allt mer på existentiella frågor. Samtidigt är de fortfarande tillräckligt små för att inte ha börjat frigöra sig och stänga ute sina föräldrar.

Någon skulle kanske tycka att det är för svåra och tunga frågor för så små barn.

”Det är en vanlig myt. Men det enda som är farligt är att inte prata”, understryker Anna Matziger och fortsätter:

”En viktig fråga var dock hur man får föräldrar med barn som mår bra att förstå relevansen i frågeställningarna. Det är förstås en väldigt bred målgrupp och stor skillnad på föräldrar och föräldrar. Men vi hade många diskussioner om hur vi skulle hitta rätt tonalitet”.

Man gjorde omfattande research för att det skulle bli rätt. Tillsammans med byrån, Åkestam Holst, började man skissa på boken och dess innehåll.

”Arbetet med att skriva och formge boken tog knappt ett år”, berättar Anna Matziger.

En bok till varje hushåll med en 9-åring

Med hjälp av bidrag från Allmänna Arvsfonden kunde man så få en första upplaga klar våren 2020 och skicka ut den till samtliga föräldrar med en 9-åring hemma. Samtidigt öppnade man sajten livsviktigasnack.se, där man kan läsa och beställa fler böcker.

Boken är inbjudande och lättläst. Den innehåller också en mängd konkreta tips om hur man ska prata om känslor med sina barn. Man la också stor vikt vid att peka på att förmågan att prata om känslor inte bara minskar risken för självmord. Det bidrar också till att man lättare kan undvika andra problem som frånvaro från skolan, depression och missbruk. Svårigheter som många föräldrar nog har lättare att föreställa sig.

Dessutom gjordes stora ansträngningar för att sprida information så brett som möjligt, även i dagspress, utomhus och i sociala medier.

Med hjälp av Novus har man mätt mottagandet av de två första årens utskick (år 2020 och 2021). 8 av 10 föräldrar har svarat att de bläddrat eller läst i boken. Avsändaridentifikationen ökade tydligt från första till andra året.

65 procent menade att de fått ny kunskap och de allra flesta (94 procent) sparade boken. Drygt tre fjärdedelar angav också att de pratade med sina barn direkt eller planerade att göra det. På flera viktiga områden hade resultatet öka en aning från första till andra året.

Det positiva mottagandet motiverade en fortsättning och boken går nu ut en gång per år till föräldrar med 9-åringar hemma. Förutom Allmänna Arvsfonden har också Tim Bergling Foundation varit en viktig partner för finansieringen av tryck och distribution.

Glöm inte pappa!

”Intressant är att i det tredje årets utskick hade vi adresserat hälften av utskicket till vårdnadshavare med manligt kodade namn, det vill säga oftast pappor, och hälften av utskicket till vårdnadshavare med kvinnligt kodade namn, det vill säga oftast mammorna. Det gav en markant bättre läsning hos papporna, vilket vi tyckte var jättekul eftersom de oftast är svårare att nå”, berättar Anna Matziger som förklarar att man visserligen inte satt upp konkreta mätbara mål för utskicken.

”Men vi vet att det inte räcker med en annons i flödet, eller en plansch på vårdcentralen. Med boken kan vi vara lite artigt påträngande”, tillägger Anna Matziger.

Man kan inte säga annat än att boken fick den uppmärksamhet den förtjänade. Förutom det goda resultatet i Novus-undersökningarna så belönades ”Livsviktiga snack” med en 100-fattare i förra årets 100-wattstävling. Den är dessutom en av sju svenska nominerade bidrag i årets europeiska Effie Award. Andra europeiska länder har också visat intresse för att låta sig inspireras av ”Livsviktiga snack”.

Här hemma planerar man nu ett projekt för att ta livsviktiga snack in i skolmiljön. Och om tio år kommer föräldrarna till en miljon svenska nioåringar att ha fått sitt exemplar av boken.

Av Carin Fredlund